Kretas raviner, stränder och dolda övikar

Det beror på vad du gillar. För naturskönhet och en känsla av bedrift är vandringen genom Samaria-ravinen den klassiska. För en strand som ser overklig ut, båtturen till Balos och Gramvousa eller en dag på Elafonisi. För historia och atmosfär, fästningsön Spinalonga. Om du bara gör en och är någorlunda vältränad skulle de flesta peka dig mot Samaria – men bara under säsong, ungefär maj till oktober.

Inte för de utflykter som är svåra att ordna på egen hand. Samaria (som kräver en enkel transfer och en färja), båten till Balos och Gramvousa och överfarten till Santorini är alla enklare som organiserade turer. En hyrbil hjälper mest för de stränder du vill nå enligt ditt eget schema, som Elafonisi, och för att kombinera flera stopp under en dag. Många besökare gör en blandning.

Sen maj, juni och september är den perfekta perioden: varmt och torrt, havet är badbart och de stora utflykterna går alla utan juli–augusti högsäsongens folkvimmel och hetta. Samaria-ravinen och de flesta båtturer går ungefär bara maj till mitten av oktober och stänger på vintern, så om du besöker utanför det fönstret, kontrollera vad som är tillgängligt innan du planerar runt det.

Chania i väster är den bästa allround-basen för de berömda utflykterna – Samaria, Balos och Elafonisi är alla nåbara. Rethymno är en bra kompromiss i mitten-väster. Heraklion passar de minoiska platserna och Santorini-färjan. Agios Nikolaos och Elounda i öster är utgångspunkterna för Spinalonga. Om du vill ha både ravinerna i väster och Spinalonga i öster, överväg att dela upp din vistelse mellan två baser.

I juli och augusti kan de populära Balos- och Gramvousa-kryssningarna och Samaria-bussarna bli fullbokade några dagar i förväg, så det är klokt att boka tidigare i veckan. Under mellansäsongen kan du ofta boka en eller två dagar innan. Fri avbokning upp till 24 timmar på de flesta utflykter innebär att det finns få nackdelar med att reservera tidigt när dina datum är spikade.

Den är lång snarare än teknisk — cirka 16 kilometer, nästan helt nedför, på stenig mark, och tar de flesta fem till sju timmar. Det finns ingen egentlig klättring, men nedstigningen är påfrestande för knäna och den sista sträckan är varm och oskyddad. Med rimlig kondition, bra skor och en tidig start är den mycket genomförbar; den passar inte för små barn eller någon med knä- eller rörelseproblem.

Ja, enklast från Heraklion, varifrån höghastighetsfärjor når Santorini på ungefär två timmar vardera vägen. Det blir en lång dag med begränsad tid på ön, så det passar dem som vill se calderan och inte kan få plats med en övernattning. Organiserade dagsutflykter sköter färjan, transfern upp till Fira eller Oia och ofta en rundtur; sjöförhållanden kan störa avgångarna, så bygg in viss flexibilitet.